I dag var fjarde dagen i byn i utkanten av Jaisalmer.
Aterkomst
Roligt att komma tillbaka och kanna igen flera av de kvinnor jag motte forra aret.Atminstone ett par av dem har fatt en ny baby sedan dess.Bykvinnornas ledare ar en resolut kvinna vid namn Arga.Latt att komma ihag! Hon for deras talan med stor pondus. Hon ar allt lite avvaktande gentemot den har vita kvinnan som kommer har och pastar att da skall brodera tillsammans med henne! Det kan jag forsta. Byn har 150 hushall med cirka 600 invanare. Alla bor i enkla men mycket vackra ljusockra, nymalade lerhus.Boningshusen ar ung 15 m2. med flera mindre forradshus kring en gard. Har ar rensopat och allt skrap ligger precis utanfor byn. Getter tycks manga ha och fa mjolk ifran.
Forskolan
Pa en stensatt gard ar forskolan for de minsta barnen. Monika forsvinner genast dit. De 25 barnen sitter tillsammans pa en matta. Stilla sitter de. M. forstar att de inte far mer an t.ex en chapati att ata pa hela dagen, de orkar inte annat an att vara stilla och "snalla". Raskt beslutar hon sig for att kopa med en stock bananer att ge dem nar hon aterkommer nasta dag. Bananer delas ut,forandring marks genast, barnen borjar bli livliga och knuffas och rora pa sig lite. Sma griffel-tavlor ar deras enda laromedel. Dar far de skriva bokstaverna. "skolan" tycks ga ut pa att lara barnen vara tillsammans och att halla sig pa mattan.Den leds av en av de yngre kvinnorna,
som ar piggogd och initiativrik.For bade barn och kvinnor och getter ar Monikas besok en Handelse.Och sa aterkommer hon varje dag! Hon skaffar sig en sarskild bananleverantor och konner med sina efterlangtede gavor och sitt glada skratt. I dag har kvinnorna lart henne hur hon skall sminka sig! Sa nar jag konner lite senare moter jag en iktig goding, med svart kajal runt ogonen och nalade lappar och naglar!
Broderandet.
Jag har varit lite spand for hur detta skall ga!Kvinnorna har ju bara haft en kort grindkurs i traditionellt broderi, jag har sett deras lite krampaktiga nycket svettigt solkiga broderier fran den kursen och undrar vad jag givit mig in pa! Kulvinder, den kvinnliga socialarbetaren som tolkar och leder arbetet och "forhandlingarna" med dem ar overtygad att vi kommer att fa fyra, fem riktigt intresserade att delta. Men nu forst ar en stor flock kvinnor samlade pa garden dar vi skall vara.Om man kan tjana nagra rupies pa att vara med vill ingen missa chansen.Detta kan bli en balansgamg mellan deras enorma behov av kontanter och deras intresse och fallenhet for att brodera.Forsta dagen forklarar K. vad denna svenska damen vill. Namligen att tillsammans med dem gora en rad av vattenbarande kvinnofigurer. Kvinnor som gor det som kvinnor runtom i den fattiga varlden gor flera ganger om dagen, namligen att ga till brunnen for att hamta vatten.Detta skall ju, om det vill sig, bli en del av mitt utstallningsprojekt om Vatten och oken.
For att forsta hur de fungerar ber vi en kvinna komma med en kruka pa huvudet och jag och alla som vill anvander mina kritor for att rita av henne. Jag gor nat daligt, men ett par av de andras teckningar ar naiva och helt egna.Alla ar ritade framifran.
Sedan far alla prova att sy nagra enkla stygn och raskt blir det fler naivt sydda vattenbarerskor.
Foljande dag har jag med mig varsitt stycke med figurer uppritade som "blueprint",de skall sy konturerna och sa fortsatter vi nasta dag....
Det borjar kannas mojligt nar jag i dag har sett vad de har gjort sen i gar och nu ger jag dem en provkarta med stygn som de kan valja bland och fylla i figurerna. I valet av farger ar de som 5-aringar valjer rott+ gult+ blatt +gront. Alla starka farger samtidigt.Jag har kopt alla garner som ar tillgangliga, d.v.s.tunt acrylic garn och hederligt Anchor parlgarn. Nu far vi se i morgon!
Efter tva timmars sittande pa britsen dar i den starka solen ar jag svettigt slut. Kulvinder, som ar den som skall oversatta och halla allt i sin bestamda hand tycks inte lata sig bekomma.
Sen sova middg, skriva denhar bloggen och nu ga till en Tibetansk restaurang och ata middag.
Monika vantar...
Halsningar Elsa
Skriv garna nagra rader pa min e-post om du inte vill vara med i Bloggosfaren!Det ar kul att fa respons!Bilder kommer ibland nar jag finner bra internet!
elsaagelii@gmail.com
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Elsa! Hej!
Du är fantastisk.
Vilket projekt.
Det ska bli spännande att följa dig och ditt arbete bland bykvinnorna.
Det är många kvinnor jag kommer ihåg ansiktet på från mitt besök i pakistanska byar.
Vi var ju där med mobil hälsovård tillsammans med några inhemska sjuksköterskor. De undervisade by befolkningen om betydelsen av rent vatten.När vi var där blandades avloppsvattnet med dricksvattnet och många hade svåra maginfektioner
Kram, Kina
Hej Elsa. Jag är Monikas vän och nu har ni gjort mig till bloggare också, ja de ska va de äldre till att visa de yngre! Jag tänkte på Monikas kommentar i dag, att flera generationer tillhör familjen så att säga, jag minns ett ungt par i en by söder om Mumbay som det väl heter nu, de var bekymrade för de kände sig ofria, kanske trygga men ofria. Det var 25 år sedan och jag gjorde en fältstudie där. Allt är visst längesen nu, som någon sa. Här hemma äter man så man tjyvnar och så har ungarna bara så de orkar skriva ... Och bananleveransen är ju temporär tyvärr.
Det var roligt att se bilderna, har Monika inga bilder, är det bara ibland det funkar att ladda in? Särskilt kul var det att se Monika målad. Jag beundrar er och ska följa ert exempel så snart jag blir pensionär eller i alla fall lite äldre. Kram från Monica Bengtson, skicka vidare till Monika, tack! Det ska bli spännande när ni kommer hem jag ska försöka stå på fpl med vinterkängor, om inte himlen ramlar ned! Vi hörs!
Skicka en kommentar