WE ARE IN BIKANER FOR A WEDDING

Paus fran Jaisalmer

Nu gor vi ett uppehall i broderandet och bananutlamnandet.

Kvinnorna har kommit igang att brodera, 10 kvinnor har gjort ett "traningsbroderi"+ ett som de skall fa betalt for.Flera ar riktigt fina och/eller skojiga.Bilder kommer! En del har ritat egna figurer och tillsammans med mina, har vi nu 8 st olika forlagor. Kulvinder, den duktiga socialarbetaren, som kanner kvinnorna och har arbetat med dem i flera ar haller det hela i ett fast grepp och hon har lart mig att gora "blueprint", alla vet sakert vad det ar, men jag har aldrig vetat hur men gor. Pa ett monsterpapper sticker man nalstickshal efter figurens former och sedan for man over monstret till tyget med hjalp av blatt pigment upplost i bensin.I gar skulle vi gora 20 nya broderilappar som de skulle brodera medan jag ar pa vift pa annat hall, brollop, bl.a.Lappar och garner skulle distribueras ach nagot paborjas innan jag skulle till bussen kl. 14.Pengar skulle de fa.Da befanns det att bensinen, som vi brukar ta fran projektets MC, var ute och akte pa odestamd tid.Och alltsa inga blueprints! Da far man raskt omdirigera sig och det blir nu Kulvinder som far formedla sanal mina intentioner som pengar. Det gar nog bra! Men hon och jag har lite olika uppfattningar om vad som ar fina broderier...."This is India"ar ett aterkommande uttryck som forsonar allt.

Bussresan

till Bikaner 150km fran Jais.tar ung. 6 timmar.Bitvis ar vagen mycket jamn, asfalterad och man sitter sa meditativt och glider fram genom det mycket enahanda okenlandskapet.En kamel som drar ett halmlass, nagra kor i malinriktad gang mot nagonting, ett vattenhal? Enstaka odlingar och ensliga hus.Vagen er jamn och bra dar militaren har sina baser, detta ar gransomrade mot Pakistan, gransen gar 90 km bort. Har upplever manniskor ett verkligt hot. De talar om "terrorister"som tar sig over gransen. Bada landerna har hog beredskap.Jamt.Plotsligt blir det skakig tvattbrada av vagen och man vaknar till av kraftiga skakningar.Bussen skakar och knakar.Militaromradet ar passerat!

Kidnappade av rikshaforare

Nar vi vitingar kommer fram till var destination mots vi av en hop taxtforare, sam alla vill fora oss till det basta hotellet.Da ar det bra att ha bokat i forvag. Har hade CP, den blivande brudgummen bokat rum pa sin kusins hotell, nen inte visste vi vad det hette. Nar alltsa en forslagen kille tog hand om oss och pastod att han kom fran CP, som jag i hastigheten hade namngivit, sa akte vi med honom. Efter en hel del akande pa okanda gator bad han att fa ringa till CP en gang till, Han hade inte en aning om vart vi skulle, men hade pastatt sig vara utsand av var van bara for att ev. fa chansen att guida oss nastan dag.Sa dar ar det hela tiden, manniskor blir oerhort pahittiga dor att fa ihop sitt levebrod., och turister far man lura! Tycka det. Vi skulle behova var egen skyddsgud bland Indiens 300-tal gudar och undergudar.Nu bor vi emellertid i kusinens hotell. Ett mycket rent och lyxigt dubbeldum for 625 Rupies = 155 kronor for tva.Detta ar hogsta standard vi kostat pa oss hittills, bortraknat Delhi, dar det p.g.a. hjarnslapp fran mig blev mycket dyrare.2000 Rs = 400 kr/2 pers.Ja men behover inte vara sa notoriskt sparsam har, men det gar av bara farten for en budgetmanska som jag, fast jag tranar pa att ta chansen att lyxa till det!

Brolloppet

maste fa sin egen blog, sa jag slutar nu, en kusin skall hamta mig till en forceremoni med hennamalning och dans. I morgon blir den verkliga kvallen.Da skall vi forhoppningsvis ocksa fa traffa bruden.

Ung 5 dagar varar festligheterna. Vi kommer att vara med om tva dagar.

Hejda fran Elsa