12 TIMMARS RESA FRAN IDYLL TILL KAOS.

Fran det lilla livet i Mandvi aker vi alltsa med bussen kl 8 15, mandagmorgon.Mandvi dar den Kommunala renhallningens hogste chef dricker chai vid ett testand med sina gatsopare, som hor till de oberorbaras kast. Dar det enda Cyberstallet drivs av tre kvinnor. Vi far genom ganska gronskande trakter, har verkar vara bordigt smajordbruk och vi aker genom manga smabyar.
Bussen fylls efterhand med folk som skall in till storstan. manga kvinnor i sina basta saris.
Konduktoren ar stolt over bussens tekniska utsustninmg och satter in den ena DVD:n med indisk popmusik framsjungen av entoniga hoga kvinnoroster, med romantiska bilder till.Romantik ar det fraga om. Mannen ar aktiv och kvinna ar ljuv och vacker. Och sjunger i olika miljoer.
En helt ny storstad, konduktoren berattar stolt att den nya stora vita stad vi just reser igenom ar den storsta i Kutch, med manga nya industrier.Gandhidham.Ett rykande nytt och stort industrilandskap dukar upp sig framfor vara ogon, det idylliska Mandvi ar langt borta.En dubbelriktad motorvag leder till detta omrade (men ibland tycker nagon att det ar mer bekvamt att aka mot korriktningen, precis som vanan ar har) Vi fastnar i en lastbilsko som varar i flera kilometer,tankbilar m. flammable gods, industritransporter av olika slag. Detta ar i trakten av det tankta nya kolkraftverket, det ar klart att all denna industri maste ha gigantiskt mycket energi. Har ar en mycket stor vindkraftspark, men jag forstar att dessa vindsnurror inte kan racka langt, nar man klumpar ihop all industri inom samma omrade. Vi moter flakMC:ar, lastade med arbetare , det kan vara 14 pers pa ett litet flak. Langs vagrenen kommer tva kvinnor barande pa sin borda av tradgrenar till bransle, de ler. Herdar av Rabaristammen ar pa betesvandring med sina far och getter,bufflar och kor. De kan vandra anda in i inlandet i sokande efter bete.Manniskor bor i tillfalliga talt. Pa en smal parallellvag kommer hundratals kameler springande, en anslaende syn
Kvinnor bar asfalt i vida fat till vagbygge, I minsta by ser man Vodafone mobiltelefonforsaljning i flotta nya kontor. Over allt detta ar var busskonduktor mycket stolt, och han ar inte ensam. Detta ar det moderna Indien.

Stad med ambitioner. En av staderna vi far igenom ar anmarkningsvart ren fran allt skrap som vanligtvis finns i drivor utanfor folks rensopade privata sfar. Dar ser vi tre anslag: * Keep our city clean and green! och * polyetenfree Zone<>

Toalettsyndromet. Det nya Indien kommer att stupa pa den obefintliga omsorgen om sina manniskors mest naturnara behov. Manniskor ater, dricker oavbrutet, men att det intagna ocksa efter processning kommer ut i andra andan forbises totalt! Toaletterna langs vagarna och overhuvud taget i offentlig miljo ar en stor pafrestning for alla. men ingen tycks kunna gora nagot at det. Varst ar det for kvinnor, som visst inte alls anses ha nagra sa onamnbara behov.

Jag lurar pa om det kan vara sa att det ar den lagsta kastens,de oberorbaras, uppgift att sorja for renhallningen, sa ingen av hogre kast kan/vill befatta sig med fragan. De oberorbara har ingen rost i samhallet sa inget kan bli gjort.En kommunalpolitiker lar ha gatt till val pa loftet att skapa off. toaletter for kvinnor, han blev visst inte vald.

Bollywoodfilm Nu har konduktorn satt in en odraglig Bollywodproduktion. I samma film finns alla tankbara genrer. romantik, vald, dansuppvisning, med mycket hoftvickningar och stor forforelse. Den manliga stjarnan ar aktiv hans mamma grater och den kvinnliga stjarnan blir t.o.m. uppbrand i ett svartsjukedrama, men uppstar pa ett mirakulost satt sa att hon igen kan fortjusa var hjalte, som borjar grala pa henne och sa vidare. Nanstans far hon ett barn ocksa.

Och da forsvinner hon ur intresset utom nar hjalten skall spela stolt fader.Den envetna musiken spelas overallt hor jag nu och i mina oron ringer den ocksa.

Storstaden, Ahmedabad tar andan ur oss med sin brusande trafik och obegripliga struktur, och vi tanker bara stanna har for tva saker: Besoka Gandhis Ashram och en sardeles stor och intressant Vattentrappa byggd pa 1400-talet av en maharadjas hustru. Sen tillbaka till Jaisalmer.

Nu gar vi och ater. I dag var vi pa Gandhis Ashram, men det fortjanar ett sarskilt kapitel.I morgon, hoppas jag

Hej fran Elsa