AVSKED OCH MILITART UPPVAKNANDE

Ett langt farval
Kvallen fore avresan blir det en "Picnic" med hela kontoret, har N-D sagt. Det blev en flytande tillstallning som bor fa sin egen berattelse. M. och jag forstar ingenting av hur det gar till och nar det hela borjar eller slutar, om vi verkligen ar inbjudna eller om vi skall ses "tomorrow".Sa vi bestammer oss for att ga till office och se vad det blir.Vi tror pa nan mat. sa vi ar hungriga klockan ar ung 8 pa kvallen. Men ingen antydan till mat. kl. blir 10 da borjar det likna nat.men som sagt det far bli sin egen historia.En viktig anledning till att ses forutom avsked ar att M och jag har oppnat varsitt "joint-bank- account", for att kunna sanda de pengar som vi far in i olika sammanhang. Monikas heter "Fruit to the Children".Mitt konto,"Plantation" bestar av de tradplanteringspengar som ar kvar fran min insamling.en tradplantering ar planerad utanfor byn Dav, som vi besokte. Mer om den senare.Pa bilden syns forutom M och mig N-D och Kulvinder.

Indiskt avsked

Det ar dags for tillbakaresa till Delhi och den 30 dec. till Sverige.

N-D var van, the "boss" fran "the Office",som ar langt ifran bossy, men nar han satter sig bakom sitt skrivbord pa direktorsstolen ar han och talar han som en boss.Det vet alla och da blir det "formella" moten. N-D har lovat att hamta oss kl. 15 Swedish time =prick pa klockslaget.Indian time ar nagot mycket flytande, och taget skall ga kl. 16.00

N-D kommer punktligt kor oss till stationen och kor sedan ivag , han skall hamta "nagot."

Kulvinder med sin lille son har kommit och en av hennes systrar, med baby. Systern vill fa bli fotograferad tillsammans med oss som de andra systrarna har blivit.

En kvart fore avgang kommerN-D tillbaka med atta av kvinnorna fran byn! Som blommor kommer de dar, i sina lysande saris pa den graa stationen.Vilken overraskning! Tararna tranger pa. En av de aldre kvinnorna, som helt oindiskt alltid ger en stor varm kram nar jag kommer, hon som antagligen inte ar aldre an jag, ar med och sa svarmor till Shanti.Sen ar det de tragnaste brodoserna.Detta ar en ide fran dem sjalva far vi veta.Hogtidliga och rorda star vi alla dar.Sa manga kanslor strommar fram och tillbaka.Sa mycket karlek och varme ar svart att hantera.De har givit oss sa mycket med sin direkthet, sitt omedelbara accepterande.

Och vi blir behangda med blommo

Hur kanner man sig i det laget?Som en KUNGLIGHET! och valdigt GLAD,LYCKLIG och SORGSEN. Jag kommer tillbaka nasta ar! Att man inte kan tala Hindi!Det blir kramar och tarar och upp pa taget, dar manga har foljt uppvaktningen, En kvinna pa taget blev sa rord att hon borjade grata.

Och N-D som inte ar sen att utnyttja en situation har kallat dit en pressfotograf!!Sa blir det skrivet ytterlegare nagot i en av Rajastahns storre tidningar. det starker socialarbetarnas position, infor anslagsgivande myndigheter.

Och taget borjar nastan rulla

Indiens stolta krigsmakt

Ett helt kompani soldater fyller upp alla utrymmen pa taget. det kanns att vi ar nara gransen till Pakistan.De flesta militarer ar Sikher. I alla fall alla de vi ser pa taget.Sikher ar den militara kasten sedan urminnes tid,stolta vackra och sjalvmedvetna ses de overallt med sina karaktaristiska turbaner.

Efter en bistert kall natt vi lyckades inte fa nagon biljett till Air-conditionvagnar, som bade ar varmare och bekvamare och trakigare for dar aker de som har battre rad,vaknar jag till av att soldaterna har borjat gora sig fardiga for avstigning.Det ar fascinerande att folja deras omsorgsfulla toalettbestyr, sa jag blir klarvaken kl. 5 pa morgonen. Jag stirrar pa dem som indier brukar stirra pa oss.

Sikhiska man klipper aldrig sitt har. Nu pa morronen tar de forst av sig nattmossan som kan vara svart eller randig och se skojig ut.Sedan samlas haret till en tofs, som snurras hart och sedan laggs bakifran och framat, dar gor man en snurra som en kanelbulle. Den bullen doljs av en liten saffransgul kalott, nu i militarernas fall.Sedan kommer en tunn innanduk over haret och sist den strama turbanen, det saffransgula skall titta fram som ett band. Min narmaste soldat satt med spegeln i hand en kvart, helt absorberad av att fa till turbanen sa perfekt som mojligt, inga harstran synliga.Sedan tog han sin tub med vax av ngt slag och smorde omsorgsfullt in ogonbryn, mustasch och skagg, formade skagget till en bestamd kant runt hakan och en uppatboj pa mustascherna.Sist satte han pa sig en "sjal' under hakan som skulle halla skagget i form, den knots uppepa skallen.Dessforinnan hade han noga borstat tanderna.

Allra sist kom skoborsten och skosmorjan fram och skorna fick sig en omgang, atminstone framdelen, som han sag.Denna procedur foljdes av alla dessa man ur den indiska militarmakten. Glomde saga att i gar kvall, nar de gick till sangs, sag jag att deras fotter var anmarkningsvart rena.Jag tittade och njot av vackra pojkar och roliga beteenden i en timme.Sedan debarkerade de taget.

Och sa har sag de ut.

Kan en arme av sa sjalvmedvetna valhallna , koketta soldater strida overhuvudtaget, eller kanske skrammer de fienden pa flykten med sin perfektionism?Kul att titta pa var det, jag glomde att jag fros.

.

Har sitter jag nu i Delhi pa ett snabbt Internetstalle i den otroligt livliga stadsdelen Pahar Ganj

och kanner nu att kraften borjar dala, tillbaka till hotellet.

Hejsvejs fran

Elsa