lördag 15 december 2007

TILL OKENBYAR

Resan mot gransen Efter en hel dags trampande i byrakratiska korridorer har vi fatt "permission"att besoka ett par byar nara gransen.Pa vagen ut ser vi denna pastorala syn. Annars finns manga betesdjur men inte mycket for dem att beta.Stora stackar med "nodbete" ses pa nagra stallen. Landskapet ar oandligt vackert, man trottnar inte att uppleva de sma skiftningarna i vegetation och djurliv. Det ar tidlost.Vi ser ett hjortdjur, en sandodla, pafaglar, som anses bringa tur,kor, getter, far i stora hjordar, och en jattestor fagel, som vi inte kanner igen, forstas.Det buskoch tradprickiga landskapet overgar sa smaningom i allt glesare vegetation och en del sanddyner.Fran en hojd ser vi nu ut over byn Dav, med ca. 500 hushall, vilket gor kanske 3000 invanare.Hoppas fa med en vy over byn trixigt, det har.maste dessutom ta de bilder som kan anvandas utan photoshopbearbetning.

Besok i byhovdingens hus
Bilden visar fronten pa huset som byggdes for 5 ar sedan. De allra flesta gardarna i byn ar byggda av den fortraffliga kodyngan. Det ger de vackra formerna och levande ytorna.Portalen som ses pa bilden ar smyckad med skulpterade spetsmonster i overkanten.
Plattformen utanfor har ristade monster pa sidorna.Framfor syns en av byordforandens valskotta kor med en diande kalv. Han ar en stolt bonde, som manar om sina djur forstar Monika, bonddottern med sakkunskap.Utanfor manga av husen har finns en djupt gravd brunn, som har vatten for det mesta. Man far hushalla med de dyrbara dropparna.En stor brunn finns langre upp pa sluttningen, jag tror jag forstar att den far sitt vatten fran de kringliggande kullarna.s.k. catchment areas.Dar far kvinnorna hamta pafyllning nar den egna brunnen sinar.Kring en oppen gard finns manga hus i labyrintiska placeringar.
Kvinnor och flickor Byordforandens fru lonspinner for den Gandhiinspirerade Kadhishop, som finns overallt i Indien och skall ta vara pa den tradition av sjalvhushall och egentillverkning som var en del av Mahatma Gandhis strategi for ett fritt Indien.
En hel hop unga kvinnor ar samlade i kokshuset, de gor ett jattegott CHAI at oss efter en kopp varm, farsk, fet mjolk.Dem far jag inte fotografera.Flickor och pojkar gar i skolan- alla.Vi ser en stor ratt nybyggd skola, som har ung 300 barn och 5 larare.Glomde fraga om lararna bor i byn, eller ar fran byn,fragorna trangs i huvudet,anda glommer man en del.Ungar dyker upp overallt i kamerabilden jag samlar dem i en vackert dekorerad port.
Migrantarbetare i industristader kommer fran oknen
Medan vi sitter pa mattan och dricker vart te berattarbyordf.
att manga man arbetar i staderna,Jodphur, Jaisalmer, Bikaner och industristaderna Gandidam och Kandla,Det Industriomrade som jag berattar om i bloggen om Resan genom det indiska undret.Nu forstar vi var alla de man i slitna klader och trotta ansikten som fyllde nattbussens golv och alla staplatser, invirade i sina resfiltar, kommer ifran.Det ar daglonare i bygget av det Indiska Undret.Fran fattiga avsides liggande byar i oknen, kommer de.Hur viktigt ar det inte att de far mojlighet att overleva i sina byar?Dar ar fattigt, men ingen misar.Manniskorna lever ett traditionellt liv, men ser relativt valmaende och tillfreds ut.
Jamfor byn i Jaisalmer, Bilao Ki Basti, dar vi arbetar med kvinnorna. Dar ar en del barn ngt. undernarda, rodaktigt har tyder pa det.M. hat upptackt att alla m. rodaktigt har ar flickor!Hur skal manniskor undernarda sen barndomen och utan skolgang kunna forbattra sina villkor?I Dav gar alla barn i skolan, som sagts.
Hantverk till eget bruk.
Detta ar mannen som flatade en kamelgrimma som jag berattade om i Keeta, byn dar inga man slar sina kvinnor. Hela byarna ar som sagt byggda i hogsta grad for hand.Maste detta vara ett passerat utvecklings- stadium?Kan man inte tanka sig att detta "omoderna" liv langt bort fran civilisationens "valsignelser" skulle vara ett lyckligare och battre liv an loneslavandet i stora, giftiga, rykande stader?Skulle det inte ga att anvanda moderna foreteelser med fornuft och att det skulle ga att avsta fran bekvamlighet och konsumtion nar man far klart for sig vad det kostar, i erbarmligt utarmat liv.
Ja sa kan en liten manska tanka, en som har mojlighet att valja. Jag ar kanske naiv, men vad kommer vara klimatforandringar att krava av oss? Valdigt snart.

Om man trycker pa bilderna blir de forstorade och jattefina!
Slut nu!
morkt ute kl. ar halv atta.
Elsa




4 kommentarer:

Sie sa...

Hej där ute i världen!
Tänker på vad du skriver om ansvaret för livet och jordens tillgångar. Har idag varit med Cecilia och handlat en tröja gjord av bambu och tillverkad under MÄNSKLIGA förhållanden med lön och sociala försäkringar för arbetarna. Jag antar att även Indiens produktion av bomull till stor del försiggår på ett för jorden och människorna mycket "giftigt" vis. Önskar vara där ni är och lära av människor som kanske är mycket klokare än vi.

Hälsningar Sie

Gunvor Wäreborn sa...

Hej, Elsa!
Vi läser Din reseberättelse med stort intresse. Själv har jag en kontakt i New Dehli, som är tjänsteman vid ett textilföretag som, efter vad jag tror, köper upp arbeten ute i byarna, och som vill hjälpa dem att utveckla sin produktion.
Men Du har nog själv tillräckligt med kontakter?
Tack för en intressant resedagbok.

Gunvor Wäreborn

Elsa sa...

Hej Sie och Gunvor,

Tack for halsning!
Om du har e-mail Gunvor, till den textilgubben, sa sand det till mig! Vi kommer att vara i Delhi 27-30 dec. Kanske kan jag kontakta honom!Du har min e-post har bredvid!
Halsa de andra i Linkoping!I dag skall vi ut till byn igen,var indiska avd av Broderiakademin, och sen skall jag skicka bilder i kvall!
Julefrid till er alla!
Elsa

Gunvor Wäreborn sa...

Hej, igen, Elsa!
Din mailbox är full. Därför meddelas här att nämnd tjänsteman är en kvinna.
Anita T. Kathpalia, C-618 New Frieds Colony, New Delhi-110065.

Mail: a.kathpalia@fabindia.com

Hälsningar / Gunvor